Hela havet stormar

SVT, Gomorron Sverige: ”När Arne Dahl är som bäst så är han Sveriges absolut bästa deckarförfattare.”

SvD: ”Han är sannerligen inte den första att berätta om den nya globala världsordningens baksidor och att använda genren för samhällskritiska syften, men han är och förblir en av de få som lyckas göra det med en stilistisk och berättarteknisk lekfullhet som förstärker och skänker perspektiv till det många gånger brutala innehållet.”

UNT: ”Förutom för spänningen och chansen att förstå mer av samtiden läser jag gärna Dahl/Arnald just för hans suveräna språkbehandling. Han är en av de allra bästa i genren när det gäller att hantera orden och det är en ren njutning att ta del av det.”

HD: ”Flera gånger tänker jag att jag hoppas att jag drömmer, för i Arne Dahls verklighet känns det som att jag faller fritt.”

Expressen: ”Det är mycket raffinerat. Underhållande. Och för första gången känns det faktiskt som om Dahl och Arnald har slutit fred med sig själva och lyckats skapa en litterär kriminal­roman som inte undandrar sig varken det metalitterära spelet eller genrens behov av dramatik och spänning. Så. Räcker det? Ja. Mer än väl.”

Tidningen Kulturen: ”Om Arne Dahl (Jan Arnald) med sina böcker om A-gruppen placerade sig i toppklungan bland svenska och nordiska spänningsförfattare, så drar han med de två böckerna om Opcop-gruppen ifrån alla de andra.”

Kristianstadsbladet: ”Det skulle förvåna mig mycket om inte Hela havet stormar prisas på ett eller annat sätt när deckaråret 2012 ska summeras. Ju mer Arne Dahl tar ut svängarna med gott humör, desto bättre blir han.”

Borås Tidning: ”Han fixar att få den här berättelsen om inte trovärdig så åtminstone angelägen. Han ställer svåra frågor, som han ibland besvarar eller lämnar vidare till oss läsare att fundera över. Han fixar att hålla mig vaken när jag egentligen borde sova.”

DN: ”Världen är i Dahls ögon en plats där en slump aldrig är en slump. Allt står i förbindelse med allt annat i en överordnad maktapparat av ekonomiska, militära, vetenskapliga, tekniska, medicinska, politiska, mediala och sociala kontrollmekanismer.”

Corren: ”Arne Dahl kan sin Dumas och är överhuvudtaget förbluffande påläst och kunnig i det mesta i denna vindlande thriller där spåren tycks leda mot öster och en av 1900-talets mest populära, destruktiva ideologier. Kommunismen. Och alla dess offer och försvarare.”

Skånska Dagbladet: ”Läsning i Arne Dahls sällskap är alltid njutbart och bjuder på spännande och oväntade upptäcker i både språk och handling. Och ju längre in i boken jag trängde desto mer fångad av den krångliga handlingen blev jag.”

Aftonbladet: ”Den som vill förfäras av stympningar, morbida bestraffningar och framför allt obegripligt onda människor, har inget att hämta hos Arne Dahl och för det är jag honom tacksam. … Men här finns också en begriplighet och en förståelse för mänskliga processer som är långt mer humanistisk än det de gängse svenska deckarna uttrycker.”

Västerbottens Folkblad: ”Arne Dahl startar alltså med raketfart och håller lika hög fart romanen igenom. Berättelsen hoppar mellan dessa fall, och även om läsaren inte lämnas i sticket och man förstår att fallen till sist kommer sammanfalla, och det dessutom är ohejdat spännande, blir det ändå lite för mycket.”

Dagbladet, Sundsvall: ”Språkligt står han i en högre klass. Han är både lekfull och allvarlig i sin formulering. Dialogerna är intelligenta och det finns ett fint flyt i hans sätt att berätta, samtidigt som han tar upp ämnen som är viktiga i vårt liv, nämligen vår känsla för andra, för att känna empati, mitt i den svarta kriminaliteten.”

Sydsvenskan: ”Få andra kan så elegant kombinera de stora perspektiven med de minimala, men viktiga detaljerna: här är till och med bokens sista bokstav en häftig aha-upplevelse.”

Nya Wemlands-Tidningen: ”Arne Dahls Hela havet stormar är mer än en kriminalroman. Den är ett försvar för humanismen även om våldet flödar. Författaren vänder sig framför allt mot den ledartyp som kan trampa på de svagaste utan att känna det allra minsta och han hävdar att girighet inte fungerar långsiktigt.”

Kulturdelen: ”Dahls språk är enormt stilsäkert och romanen är ytterst välkomponerad. Med sina teman pekar han framåt samtidigt som han blickar bakåt. Med det helhetsperspektivet och den språkliga närvaron kan han lura läsaren hur långt som helst med sina tolkningar av de mörkare delarna av mänskligheten, utan att vi blinkar. Vi litar helt och fullt på honom, trots de allt osannolikare historierna. Han är utan tvekan i en klass för sig när det gäller deckarförfattare i Sverige.”

Norran: ”Han bygger sin historia både runt en en öm historisk punkt om utrensning av oliktänkande och en minst lika öm; hur vi ska hantera våra kunskaper om hur vi faktiskt kan påverka människors utveckling, inte bara psykologiskt, utan också utseendemässigt genom extrem plastkirurgi. Det löper som en röd tråd genom en lysande spänningsroman.”

Sundsvalls Tidning: ”Storyn är mångbottnad. Som en ren pang-pang-deckare är den till en början lite seg och dimmig. Men Arne Dahl vill så mycket mer, både att visa upp språklig elegans och att så rosenfrön – där taggarna efter tag växer ut och både gnager och sticker. Det rinner inte direkt blod från sidorna, utan det är de tankar som föds under läsningen som skrämmer. Det är stora frågor som Arne Dahl elegant flätar in i deckarramen. Han visar att experiment utifrån fel ideologi och moral kan få verkligheten att riktigt gå åt helvete. Läskigt.”

DAST Magazine: ”Hela havet stormar är en skickligt komponerad och mycket spännande kriminalroman, med flera bottnar. Intrigen leder obevekligen fram till det explosiva slut, där allt blir uppklarat. Eller kanske ändå inte? Vi lär få veta mera i de kommande två delarna i serien. De är väl värda att vänta på!”

Publikt (Fackförbundet ST): ”Arne Dahl använder deckargenren som han vill, nonchalant mot den läsare som förväntar sig en stunds avkoppling. Här är det annat som gäller. Avancerat handlingsmönster, berättelser som går i varandra och inte hänger ihop, i en stenhård satir om världens industiledares avsaknad av mänsklighet och empati. Arne Dahls bok känns mer som John le Carré än Camilla Läckberg, om jag säger så.”

Litteraturmagazinet: ”Det är aldrig en ’död’ stund i berättelsen, poliserna kastar sig i det ena flygplanet efter det andra och sovtid har de ont om. Brist på sovtid drabbar också läsaren för boken är helt klart en bladvändare och sänglampan får lysa långt in på morgontimmarna. Arne Dahl är en kriminalförfattare av mycket god klass och jag kommer att få en fin lässommar när jag ska ta igen de deckare av Arne Dahl jag tidigare missat.”